Jag hade läst nederländska i två år innan vi flyttade. Den första veckan i Ruurlo pratade grannen med mig vid brevlådan, och jag förstod nästan ingenting. Han talade Achterhoeks, och det var ingen dialekt jag hade hört på språkkursen.
Ett annat språk, nästan
Achterhoeks hör till de lågsaxiska dialekterna, Nedersaksisch, som talas i östra och nordöstra Nederländerna och som har nära släktingar på andra sidan gränsen i Tyskland. Nedersaksisch har ett visst erkännande som regionalt språk. Det låter ofta mer som plattyska än som den nederländska man hör på tv, och för en svensk kan vissa ord kännas märkligt bekanta.
Dialekten skiljer sig dessutom från by till by. Folk från Ruurlo och från Winterswijk hör direkt var den andra kommer ifrån.
Några ord att känna igen
Stavningen varierar, och uttalet ännu mer. Det här är ungefär hur det låter:
- Moi: hej, både när man kommer och går.
- Noaber: granne. Ett av de viktigaste orden här.
- Joa: ja.
- Huus: hus. Jämför med svenskans hus.
- Wiej och ie: vi och du.
- Hoe geet ’t?: hur går det, hur mår du?
Du behöver inte kunna dialekten. Alla här talar också standardnederländska, och de flesta yngre talar bra engelska. Men att säga moi i stället för hallo ger nästan alltid ett leende.
Musiken som gjorde dialekten stolt
Under lång tid sågs dialekten som något bondaktigt som barnen skulle växa ifrån. Det ändrades bland annat genom musiken. Bandet Normaal, som bildades i Hummelo på 1970-talet, sjöng rock på Achterhoeks och blev enormt populärt i hela landet. Deras konserter blev en sorts fest för regionen, och de visade att man kunde vara stolt över att komma från Achterhoek.
Efter dem har flera band sjungit på dialekt, och festivalen Zwarte Cross i Lichtenvoorde, som blandar motocross, musik och upptåg, har blivit en av landets största. Den speglar en självbild som är envis, humoristisk och lite bullrig.
Skrivet på dialekt
Dialekten är i första hand talad, men den skrivs också. Det finns ordböcker, diktsamlingar och krönikor på Achterhoeks, och lokala föreningar arbetar för att hålla språket levande. Stavningen är inte helt fastställd, så samma ord kan skrivas på flera sätt beroende på vem som skriver och var. För en språkintresserad svensk är det en guldgruva, eftersom en del ord känns förvånansvärt bekanta när man hör dem uttalas.
Var hör man dialekten?
- På torget, särskilt bland äldre försäljare och kunder.
- På byfester, i kyrkan och på fotbollsläktaren.
- I lokalradion, som ibland har program på dialekt.
- Hos grannen vid brevlådan.
Ett råd till svenska besökare
Om du inte förstår, säg det. De flesta byter gärna till standardnederländska eller engelska, och många tycker det är roligt att förklara. Och om du stannar tillräckligt länge börjar du själv säga moi utan att tänka på det.
Mer om livet i byarna finns i Noaberschap: grannskapet som håller ihop Achterhoek, och vill du förstå trakten bättre innan du kommer kan du börja med guiden Ruurlo: byn, slottet och trakten.
